Nu är vi hemma! Nästan i alla fall. Vi sitter nu på Arlanda och dricker svenskt kaffe och kollar på bandy. Flyget från Heathrow till Arlanda var lite försenat så vi missade vårat tåg och en av Adams väskor har försvunnit. Sas som skryter om att vara Europas punktligaste flygbolag kan inte komma i tid ändå. Vi har ungefär två timmar och beta av innan tåget kommer så vi sätter oss och bloggar lite.

Resan har gått riktigt bra förutom Adams väska och det missade tåget. Alla byten har gått fin fint och vi sov som stockar hela vägen från Johannesburg till London. Nu på flyget har man hunnit tänka på alla fina upplevelser vi har fått med oss och alla härliga vänner vi fått. Hoppet på Oribi gorge ( som jag faktiskt måste säga var en av dom allra bästa sakerna jag upplevt), djuphavsfisket, människorna, motgångarna, medgångarna, vädret, maten, och alla människor än en gång. Det känns lite overkligt att man ska tillbaka till vardagen nu. Det är blandade känslor helt enkelt.

Nu vill man nog bara hem och träffa familjen och få vara lite svensk. Resan är snart över nu känns det som och det kommer nog ta lång tid innan man hunnit smälta allt. Vi har nog inte så mycket mer och skriva så vi vill passa på och tacka alla som läst bloggen och följt oss under resan. Alla som kommenterat och stöttat oss. Och självklart tack till Jörgen våran vän och lärare.

Sista dagen i Sydafrika. Vi klev upp i tid idag och duschade och packade färdigt innan frukosten, våran egna lilla husmor var ledsen över att vi skulle åka och det var även vi. Hon Hjälpte oss lite med att städa undan och packa och efter frukosten var det bara och slänga in alla väskor i Petrus bil. Vi ska åka till Durban direkt efter att vi har varit på Gamalakhe idag så att vi har någon timma på oss innan vi ska på flyget.

När vi kom fram på campuset satt eleverna i skuggan och var glada som vanligt, fast det syns på dom att dom är oroliga inför framtiden, dom vet dock inte om att vi har haft möte med Dean på Protruss. Jag, Adam och eleverna satte igång och städa upp lite på arbetsplatsen medans vi väntade på Jörgen och Keith som skulle åka och handla grillkött och dricka inför farvälgrillen vi skulle ha med eleverna. När Jörgen och Keith kom tillbaka satte vi igång med att tända grillen och låta eleverna skriva en varsin liten personlig text, medans vi väntade på några till gäster som var påväg.

Efter en stund kom Dean och man såg på en gång att eleverna började bli fundersamma om vem det var. Vi samlade eleverna nere i klassrummet och Jörgen började med att förklara varför han har varit borta från arbetsplatsen dom två senaste dagarna. Dean presenterade sig och förklarade vem han var och vad han höll på med. När dom berättade för eleverna om vad dom har planerat för dom så såg man hur deras ögon lyste upp. Och efter ett långt samtal om deras framtid och den här chansen som Dean erbjuder började eleverna applådera. Det var en verkligen känslosam upplevelse och vi kände verkligen lycka för dom här eleverna. Att kunna se dom erbjuda människor som inte alla dagar har mat på borden åt deras barn ett arbete var helt underbart. Efteråt var det dags att grilla, alla eleverna var så glada och maten gjorde stämningen ännu bättre. Verkligen ett Hollywood slut på den här resan skulle man kunna säga. Från att det bara har krånglat och strulat och elevernas hopp börjat försvinna till att vi får en riktig drömvändning två dagar innan avresa och kunna ge dom den här möjligheten sista dagen vi är med dom. Inte ett öga var torrt vågar jag säga efter eleven Justices tacktal till oss som jobbat för dom. 

När alla var mätta och belåtna så tog vi gruppfoto med hela klassen framför våran vägg med den Sydafrikanska och Svenska flaggan, och sedan gav vi bort presenter till eleverna. Sen kom stunden då vi måste åka. Jag har nog aldrig kunnat föreställa innan jag åkte hit att det skulle vara så jäkla hemskt att säga hejdå till alla. Vi stod nog och sa hejdå till alla eleverna i 15min ingen velade verkligen gå iväg och vi önskade dom lycka till i framtiden. Keith var även där och vi sa hejdå till han. Han har varit den som tagit hand om oss under hela resan fast än att han inte ens behövt. Hela hans familj har alltid ställt upp och dom har verkligen bjudit in oss som en i familjen. När vi åkte ut genom grindarna på colleget snyftades det en del. Men vi måste säga att det har varit en helt underbar resa och tillslut måste man faktiskt åka hem. Nu sitter vi i bilen påväg mot Durban och bloggar och hoppas att resan ska gå bra!


Olle hjälper eleverna skriva ner lite personliga texter


Dean presenterar sig


Det grillades för fullt


Vi pratar lite med Fikile


Thabani gillar grillat


Gruppfoto med alla inblandade (förutom Pauline som tog fotot)


Gruppfoto med Pauline

OCH slutligen elevernas egna texter:

Thabani – Hi to everyone in Sweden whom I'm not knowing and who I'm knowing, like Anton, Joakim, Jörgen, Olle and Adam. I thank there parents who brought them here to give us the skills we needed. In a few years coming, I wish I can visit your country and show you the skills that I got. Bye bye everybody! You are such a gold to me. O I seem to forget to tell you that we are going to host the World cup, from June 11 to July 11. If you can be part of it I can be happy.

 Fikile – To all of you, i love you. I thank you for being so kind to us, especially the Swedish Adam and Olle You made me somebody I didn't think id be tomorrow, but now I believe I will be what I want to be because of you. To Anton and Joakim, I miss you guys. You gave us lots of knowledge and Jörgen was like a giant. You gave us everything we needed and we appreciate and we thank you for that. God must bless everybody who helped in this project. Thank you and keep on thanking!

 Lwandiso – thanks everybody for this project especially Jörgen and the students from Sweden, and the Swedish politicians. Thanks very much!

 Llewellyn – To everyone in Sweden, ill like to send my regards for everything, the time and effort. And for the skills you all brought upon us. I just wish that everybody in Sweden are as kind and generous as the guys I have been working with here in Southafrica. We really love you guys and hopes in the future you will achieve your dreams, as we attend to achieve ours. Bye bye, hope to see you soon, sharp!

 Justice – hi everyone, sanibonani domelan aboshen. I'm greeting all of you guys in the name of Jesus. Especially to jörgen and his team. I want to menchan the names of the guys. Olle, Adam, Anton, Joakim. To all of the guys back in Sweden, we love you on behalf of the students in southafrica, we like to say we are very proud of you guys about everything you have done for us, from when we started the course upon till now. We know that today is the last day with you guys so we say farewell guys and safe journey on the way back to Sweden. Even if we don't know were we are going from now, but to the student guys we would like to say, Keep up the good work. May god be with you all the time. On behalf of the students we don't know where we are going from now but only god knows, he's the provider, he's our final maker, he's our alphar and omega. To the mayor of söderhamn, we love you and we will always love you, we remember last year when you visited us at ugu sportsfield and that meant allot to us. God be with you all the time. To Jörgen you are a man, we love you, all the time and also your team. All in all we will miss you guys, safe journey. Lastly, to all the people back in Sweden sorry guys that you didn't make it to the worldcup, but next time you will make it. We love you, thanks.

 Patrick – In the name of our lord Jesus Christ. I would like to say hello to everybody in Sweden. Especially to Anton and Joakim, Jörgen. Id like to thank you guys for everything you have done. Specially the skills you offer us and for everything. I will miss you guys. Thank you, bye bye

 Professor – I would like to thank you all Swedish people for giving us this opportunity to the future, although it is to hard to understand witch way to go because we are having a problem of a short period when Jörgen and the other students were here. Dew to the spirit of Sweden we hope that we can make it even tough we are in darkness, I hope that you will come and assist us again. To the mayor of söderhamn, we love you, remember us even tough you are so far. To Anton and Joakim, keep it up guys for the good work you have done to us, as well as Adam and Olle. We hope that you might have a good future, because you are too young and successful. I hope that we got a good learnership from you, And Jörgen has been a good lecturer to us and show us love and hope to our future. Anton and Joakim call me, emergency, on this number: +27843464051

 Philisan – I'm greeting you in the name of god, I don't have much to say but all i can say about treatment that you gave us here in southafrica. We are missing you allot guys and wish god can help you in everything you do to achieve 100% and I hope you are going to success. We would like to see you again, try to arrange to come back, its very nice to be with you here in southafrica because you are like fathers and brothers, we wish the 2010 is going to bring the blessing in whatever you do. Id like to thank the mayor he gave you opportunity to come here in southafrica. We hope everything is going to be ok. Thank you very much, Have a good year to all the Swedish. Thank you very much from Philisan Ngcobo.

 Wiseman – Hello to everyone and thanks for the things that you have done for us. And god may bless you. Bye bye

Måste börja denna dagen med att berömma den lilla tanten som jobbar här på hotellet och tar hand om oss så otroligt bra, hon lagar världens godaste frukost varje morgon, städar våra rum varje dag och tvättar tillochmed våra kläder när det behövs. En otroligt fin människa som har tagit han om oss under den här vistelsen.

Annars idag så har vi varit på den andra skolan och fortsatt med att bygga hönshuset. Jörgen åkte till campuset för att kopiera alla elevernas referenspapper och id-handlingar så att han skulle kunna ge en kopia till Dean som äger ProTrusses. Förhoppingsvis ska han ta emot några för praktik men Jörgen ska träffa honom hela dagen imorgon och då får vi veta mera om det då!
Men som sagt så var jag och Olle på arbetsplatsen och hjälpte dom med att kolla så att alla vinklar var rätt och såna saker. Det är roligt och se hur duktiga vissa av dom är på att mura, det roliga är även att se hur dom hjälper varandra genom att dom som kan mura står lite på sidan av nu och låter dom andra göra jobbet, samtidigt som dom hjälper till väldigt aktivit utifall det är någonting som skulle strula. Det är en framgång från vårat projekts synpunkt eftersom vi är här för att lära dom att lära ut. Vi åkte och åt lunch vid tolv tiden och eftersom vi var klara tidigt den dagen åkte vi för att fiska lite flera creyfishar för att ha till våran grillkväll där vi skulle grilla all tonfisk vi fångade när vi åkte ut och fiskade. Men istället för att få många fina creyfishar så fick vi mest vatten på oss. Tidvattnet var på väg upp när vi kom dit så vågorna var helt enorma!

Efter att ha blivit pissblöta och fiskat i några timmar så åkte vi hem och duschade sedan begav vi oss till Kevin för att äta all tonfisk. Jag(adam) hade aldrig ätit tonfisk tidigar och måste säga att färsk tonfisk måste vara bland det godaste jag någonsin har ätit! Helt otroligt gott, köttet var inte alla som fisk utan det var så kompakt och otroligt gott! Vi tackade för oss efter en trevlig kväll och det blev lite tårögdt när vi skulle lämna folket som har tagit in oss i sina hem och behandlat oss som om vi hade känt varandra hela våra liv. Ett stort tack till dem!

Ha det bra !



Där ser ni Ketih..



Där ser ni inte Ketih! Haha

Den här dagen så har vi flyttat oss från Gamalakhe ner till en mindre skola där vi ska gjuta en grund till ett hus. Hela sättet på hur man gjuter och hur man förbereder allt här nere är helt olikt ifrån Sverige. Ska man gjuta så mycket som vi gjorde idag brukar vi hemma köpa färdigblandat betong som levereras av en betongbil. Men här var det bara att hugga tag i spadarna och börja skotta grus och sand och kasta in det i blandaren. En sak som också reflekterar hur mycket längre fram vi ligger i Sverige är ju att vi har tagit bort 50 kilos säckarna med cement för ett antal år sedan medans här är dom fortfarande kvar. Det var faktiskt lite coolt och se när två av eleverna kom och körde 150 kilo var i skottkärror!
Gjutningen såg bra ut när vi åkte till Gamalakhe för att äta lunch. Vi återvände inte dit igen för att Jörgen skulle då träffa en kille från en firma som heter ProTruss, han äger byggfirma som bygger takstolar och även gör en massa andra saker inom bygg. Han är intresserad av att eventuellt anställa alla av eleverna vi jobbar med och det är enormt roligt. Det är svårt för oss att ens få ut dom på en praktikplats här eftersom ingen har några kontakter med någon byggfirma, och det är när man är ute i verkligheten och jobbar som man lär sig mest. Så på torsdag ska Ketih och Jörgen träffa han igen och då ska dom få se han firma och efter det kommer det komma ett beslut hur allting blir för eleverna. Nu lever hoppet om en bra framtid för eleverna och vi är överlyckliga för att han har tagit kontakt med oss.

Annars idag så har vi bara tagit det lungt, vi åt med Tabhane så han fick lite info om företaget som vill anställa eleverna nu ikväll. Olle sitter samtidigt som jag skriver det här och gör en läxa åt eleverna som vi ska ge dom imorgon för dom vill så gärna lära sig mera om hur man räknar ut kvadratmeter och kubikmeter. Det är ett exempel på hur bra vi har det med den svenska skolan, vi är så bra förberedd när vi kommer ut och ska jobba jämnfört med hur det är här. Det är verkligen kul och se hur många av våra elever kommer fram till oss och tjatar på oss och vill ha läxa, då ser man hur mycket dom vill det här.

Ha en bra kväll!




Här sätter vi ut lite punkter och kollar på att allt är i nivå, sen börjar vi med gjutningen!



Dags att börja blanda, här ser vi också en hur det är att vara elev jämfört med att vara lärare! Haha



Allt ska i, det där är bara en av många fler kärror som ska hällas i!




ännu en kärra på väg ner.

Dagen börjar precis som alla andra dagar med att väckarklockan ringer klockan sju på Olles mobil och han trycker på snoozen, Jörgen kommer och knackar på en kvart senare och vi låtsas som vi har varit vaken jättelänge. Sen går vi till "lobbyn" där vår alldeles egna lilla husmor har dukat fram åt oss och vi sätter oss ner och äter bara helt enkelt för mycket!

Vi åkte sen till Gamalakhe och skulle börja dagen som vanligt igen. Jag(Adam) och Olle började med att måla den Sydafrikanska flaggan och den Svenska på en väldigt fin putsad mur som eleverna har gjort tidigare. När vi stod där och höll på med det så hörde vi sånger från den bortre delen av campuset och strax efter det så rullade det in nio polisbilar och vi kände på oss att det skulle bli en stor strejk. Vi fick återigen åka därifrån men flaggorna är klar nu och det blev väldigt bra. Taket är dessvärre fortfarande inte klart och vi hoppas att vi ska bli klar med det nästa vecka om strejken slutar.
 Vi vet som sagt väldigt lite i det här läget om hur nästa vecka ser ut för våran del. Allt vi vet än så länge är att klockan åtta på måndag ska vi träffa eleverna i gamalakhe i en gammal kyrka för att gå igenom hur läget är. Förhoppningsvis så har vi då fått besked om att strejken är slut och kan åka tillbaka till campuset och fortsätta jobba. Det är lite tungt för vi vill ju att eleverna ska få ut så mycket som möjligt under den tid som vi är här men kan vi inte vara på skolan är det svårt. Vi hoppas verkligen att strejken är slut på måndag!

Den dagen åkte vi istället ut i de allra fattigaste områdena som bara ligger 2 mil från där vi bor. Där fick vi se hur otroligt dåligt ställt skolorna här har det. Vi besökte en klass som gick i sjuan, dom var 86 stycken i bara den klassen. Rummet dom hade så litet att dom nästan satt ovanpå varandra för att få plats. Men även fast det var så illa som det var så hade dom ändå humöret på topp och dom satt som änglar när vi kom in och presenterade oss, det var otroligt att se hur olika det kan vara om man jämför med oss i hemma i Sverige.
 Efter det så åkte vi vidare och Petrus visade och var han hade bott som liten och han berättade även att under apartheid tiden så satt de vita först ut sockerrörsfält, sen boskapen och sist, längst ifrån staden så fick de svarta bo. Vi blev alldeles chockade när vi fick höra det och det tog sin stund att smälta. Sen åkte vi runt och kikade lite mer och Petrus berättade väldigt intressanta historier om allt från apartheid tiden till hur de olika stammarna som levde när varandra krigade mot varandra. En väldigt ögonöppnande och lärorik dag!


Poliserna var beredd på det värsta på campuset.



Jörgen och Adam på väg in i kyrkan som vi ska träffa eleverna i på måndag.



86 barn i ett enda klassrum. Otroligt.



Tillfälliga klassrum som andvänds för att dom andra redan är överfulla.



Där nere i dalen bor många människor som måste ta sig upp för alla backar utan bil i stort sett varje dag bara för att få vatten.



En minnesplats för två svarta människor som blev stenade till döds av vita under apartheid tiden.

Den här dagen klev vi upp kl 7 och åt frukost som alla andra dagar men idag hade vi ingen skola. Det vi visste var att vi skulle ha ett möte med en tvinning-grupp kl 14:30 där vi skulle diskutera med varandra om projektet, så våran chaufför Petrus tyckte det var ett bra tillfälle för oss att få åka ut i utkanterna i Gamalakhe där han skulle informera oss om områdets historia och några viktiga händelser där.

Vi var där ute i nästan två timmar och det vi fick se var väldigt omtummlande. Det var människor som bodde i total fattigdom. En sak som slog oss var att människorna inte hade någonstans att ta vägen på dagarna, dom flesta var arbetslösa och det var mycket folk runt dom små gårdarna och vid dom smala grusvägarna. Petrus förklarade historian om hur dom svarta blivit iväg jagade av dom vita och tvingade att bo i små skjul i gamalakhe. Man kunde se havet från en kulle och Petrus visade hur dom vita först hade sitt område vid kusten, sedan kom plantagen, boskapen och sist var det dom svartas område. Man blir verkligen tacksam för det man har när man ser hur dom här människornas liv såg ut. Petrus påminnde oss dock att det här inte var dom fattigaste områdena. Han hade många historier om folks öden och hur förtryckta dom svarta har varit. Man blev lite tagen av alla intrycken men helt klart en nyttig upplevelse. 

Efter turen så tog vi en lunch på Kentucky fried chicken, och en stund senare var det dags för möte. Vi fick goda nyheter på mötet då dom berättade att situationen på Gamalakhe college inte var lika farlig som man först trott. Det var intressant att få vara med på mötet och se hur det går till. Efter den information vi fått så ska vi vara tillbaka på Gamalakhe imorgon, och det är verkligen goda nyheter!

Nu på eftermiddagen/kvällen har vi bara varit hemma och försökt suga upp alla intrycken vi fått. Vi fick även äta kanske världens godaste efterrätt, sticky toffee med vaniljglass!






En liten gård med några skjul


I ett sånt här skjul kan en hel familj vara tvungen att bo i


Petrus berättade att på den här platsen blev en kvinnlig polis nyligen skjuten till döds efter att fått ett tips om att en inbrottstjuv gömde sig där


En minnesplats för dom svarta människorna som blev dödade i demonstrationer i Gamalakhe under apartheid

Då var det helg och lördag, vi klev upp tidigt och åt en lika stadig frukost som vanligt. Vid nio tiden kom Keith och hämtade oss och det bar iväg.
Det började med att Ketih var lite sen så vi gick till Uvungo så vi fick röra oss lite, vilket kan behövas med all den goda mat som vi vräker i oss hela tiden. Där plockade Ketih upp oss och vi åkte mot några klippor vilket är hans favorit ställe för att fiska crayfish, en hummerliknande varelse fast den har inga klor som hummern har. Solen stekte och vi fick äran att dra upp en varsin, Jörgen drog upp två stycken till och med.
 Det var en riktigt häftig upplevelse att stå på klipporna med en fiske lina med krokar och bläckfisk som bete. När det högg var det bara att så snabbt som möjligt få ut crayfishen från klippan så att den inte sög sig fast i klipporna.

Efter fiskandet åkte vi ner till stranden för lite bodyboarding och lunch. En jättegod hamburgetallrik och några bläckfiskringar senare var vi i vattnet för att lära oss bodyboarda, vilket var mycket svårare än det såg ut! Vi slet som djur för att komma ut till vågorna som var bra för att bodyboarda. Det tog sitt tag men tillslut fick vi i alla fall lite häng på det och fick några fina åk! Efter några timmar i den stekheta solen fick vi nog och åkte hem för att duscha. Väl hemma såg vi att Jörgen och Jag(adam) hade fått två nya vita linnen på överkroppen. Väldigt snyggt måste jag säga!

Kvällen fortsatte vidare med att vi skulle åka till Kevin och hans familj, det är en familj som Ketih står väldigt nära. Där bjöds det på en väldigt god grillkväll med lamm, korvar och andra olika saker typiska för Sydafrika. Vi blev inbjuden dit eftersom det var Olles födelsedag så det bjöds även på tårta och andra godsaker. Enligt den "svenska traditionen" så fick även Olle en chockladbakelse tryckt i ansiktet av värden till festen! Riktigt roligt!


Kvällen fortsatte med att vi träffade en massa nya människor och vi hade en riktigt mysig kväll. Det är en sådan otroligt tillbakalutad stämmning på folket som bor här, perfekt tyckte vi efter en lagom hektisk vecka och med en fiskeresa som började fem morgonen efter så blev vi inte långrandiga utan åkte hem och sussade lagomt sent.


Jörgen på jakt efter crayfish


Crayfish


Utsikten från klipporna